. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

31 oktober 2009

Du är aldrig ensam



Du är aldrig ensam, var meddelandet jag fick till mig igår medan någon höll mig i handen. Denna någon var min morfar som har varit med mig ända sedan han gick över till andra sidan när jag var barn och jag har känt hans närvaro lite då och då under min uppväxt.

Våren 2004 dog min mamma och dagen efter begravningen dog Raisa 13 år gammal och hon blev mina föräldrars fjärde och sista hund. Sedan dog pappa hösten 2006 och förra hösten familjens gammelkatt Rasmus som blev 16,5 år. Så det är kanske inte så konstigt att jag behövt stanna upp ett par dagar och låta saknadens sår läka i Allhelgonatid och det är ju en minneshögtid då vi kan känna närhet och minnas de som gått över till andra sidan. En tid för stilla lugn och samhörighet med den andliga världen.

Men efter ett par dagars sorg och saknad så har smärtan äntligen ebbat ut. Inte så konstigt kanske eftersom den största katten bestämt parkerade sig i knäet på mig tills smärtan tonade bort och försvann. Mina katter tillåter mig inte att drunkna i saknad eller sorg utan tillämpar bestämt och kärleksfullt sin jordnära "här och nu-metod" eller som det numera också kallas "mindfulness"... och det stämmer ju... jag är ju aldrig ensam, varken andligen eller fysiskt.

20 oktober 2009

Det är mycket nu!

... ny bostad, intervjuer för arbetsplatsträning, ny kattunge... *pust* Men jag har tänkt att komma igång med denna blogg igen om bara inspirationen och tiden sammanfaller. :o)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...