. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

16 december 2008

Brandvarnaren

Året då detta hände var 1998 och min förhoppning, och själva meningen med att dela denna upplevelse med andra, är väl att visa att de som upplevt liknande saker inte är ensamma om det och att denna typ av "problem" går att lösa på något sätt.



Vi hade rätt lugnt i vår lägenhet innan den nya grannen flyttade in mitt emot. Då förändrades allt och lugnet var över. Det blev inte bara fysiskt stökigt i huset utan också andligen. Jag drömde också om den nya grannen och visste hur både hon, hennes väninna och hennes två manliga vänner såg ut innan jag ens hade träffat henne och jag fick också reda på att hon var missbrukare i drömmen. Dagen efter drömmen möter jag kvinnan i trappen när jag skulle gå ut och hon hade till och med på sig exakt samma tröja som jag hade sett i drömmen.

Det hela eskalerade i en underligt uppskakande upplevelse, inte bara för mig utan kanske ännu mer för min dåvarande sambo som visserligen var intresserad av UFO:n men han var också dataingenjör och empiriskt inriktad på att saker gick att ta på och skulle gå att mätas och vägas.

Ett tag efter grannens inflytt satt jag som vanligt vid datorn, som då var placerad i vårat vardagsrum, och jag satt med ryggen åt hallöppningen och på soffan låg den dåvarande sambon på rygg och tittar på tv. Han har ansiktet mot hallöppningen och kan se det som händer. Uppe i hallen satt alltså vår brandvarnare fast inkilad mellan en draperistång och taket men just den här eftermiddagen så kommer plötsligt brandvarnaren flygande från hallen i en rak diagonal riktning mot min nacke och rygg. Ungefär 1,5 meter ifrån min rygg stoppas den upp i luften av en kraft och faller rakt ner på golvet med en ljudlig smäll och ligger blixtstilla som magnetiserad av golvet utan att vibrera, rulla eller röra på sig. Jag tittar på min sambo som halvsitter upp med stora stirrande ögon och stammar: "Det där går inte! Det där går inte!" Jag vänder mig om och ser brandvarnaren ligga på golvet och frågar honom vad som hänt. Han beskriver då vad han sett och jag "såg" också förloppet själv inom mig på något sätt. För att göra honom lugn så fortsätter jag jobba vid datorn som om inget har hänt och vi pratar inte mer om händelsen. Men sent på natten när sambon hade gått och lagt sig så kom rädslan och jag satte mig skakad i köket med ett tänt ljus och började be ärkeängeln Mikael och hans legioner av änglar om hjälp och att de ska föra detta väsen till ljuset eller dit det hör hemma. Min rädsla försvann direkt och jag renar lägenheten och efter det var det lugnt från de attackerande andeväsena.

Det andliga kriget upphörde, åtminstone på vårat livsplan, men det fysiska bråkandet från grannens så kallade kompisar, som använde lägenheten när grannen var bortrest, fortsatte både i grannlägenheten och i trappuppgången och både ambulanspersonal och polis hämtade blodslagna människor som låg i trappen vid ett par tillfällen. Det var knäckande för mig som då var oerhört känslig men det gav mig till slut istället en beslutsamhet och styrka, en slags orubblighet i att jag faktiskt förtjänade att ha ett lugnt och fridfullt hem, och till slut efter flera telefonsamtal till hyresvärd från både mig och andra grannar så flyttar grannen till slut.

Lugnet återställdes och visserligen flöt en mörk skugga förbi ute i hallen ibland och jag kunde se den i ögonvrån när jag satt i köket men den var aldrig aggressiv utan kändes snarare naturlig, som om den "hörde hemma där". Det hände annat konstigt i den lägenheten också men det kom i alla fall inga fler fysiska attacker från några osynliga andeväsen.



Så här ser mitt nuvarande halltak ut och det är där i fästet som min nuvarande brandvarnare ska sitta, men den ligger i köket med ett väl fungerande batteri i sig. Testade det för någon dag sedan och det tjöt så fint så att katterna for iväg åt alla möjliga håll.

4 december 2008

Kula Shaker

Avslutar kvällens bloggande med en favoritgrupp;
Kula Shaker och låten "Grateful When You're Dead".
Ingen vaggvisa direkt, men bara sååå bra! :o)

Vit vinterpromenad

Imorse var det bara så ljuvligt ute... vitt, vitt, vitt... och jag visste att jag inte kunde missa den här fotomöjligheten, så efter frukost, disk och lite annat pyssel så åkte vinterstövlarna och kappan på, kameran hängdes runt halsen och så bar det av ut i den vita vintervärlden. Det är verkligen svårt att göra snö rättvisa via en kamera särskilt som så många andra sinnen också tar intryck av allt detta underbara vita som sköljer över själen när man njuter och andas in ljuset. Jag har i alla fall lagt in en av bilderna från dagens promenad i min fotoblogg "Fotosyntes" och fler kommer så småningom.

3 december 2008

Det finns hopp trots allt

Gick i mörkret på väg hem från bussen när denna upplyftande melodi dök upp i öronen och så kändes det som om allt vände. Ett leende spred sig i mitt ansikte och ut i min kropp, själen sjöng med trots mörbultade känslor och så plötsligt fanns det bara där... hoppet... trots allt.

1 december 2008

Kul i Jul?



Försäkringskassans kroniska ineffektivitet och svåra personalbrist leder till enorma köer och beslut kan fördröjas med månader vilket ställer till det rejält för mig och för många andra i detta avlånga land, så be och håll tummarna för att de som drabbas av detta får en God Jul i år med mat på bordet och möjlighet att betala sina hyror och räkningar.


Trots allt så kom julstjärnan upp... igår i år igen...

Mesigt beteende



Saffran och jag satt och studerade talgoxarna och blåmesarna här utanför idag och jag blev fascinerad av deras beteende. Varför ville alla ha den minimala talgbollen, den som det nästan inte fanns något kvar på, istället för den större som hängde bredvid? Ville de spara den stora tills de ätit upp den lilla för att inte slösa på resurserna och se till att det fanns kvar mat i "förrådet"? Intressant var det i alla fall. :o)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...