. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

31 december 2007

En stilla önskan denna sista natt på året

Idag önskar jag att alla "omogna" (och onyktra) kunde visa hänsyn och skänka en tanke på alla djur (husdjur som vilda, jordbundna som bevingade) och även de människor som blir skrämda och livrädda för allt detta smällande, smattrande, pysande och visslande som tydligen måste ges utlopp för på nyårsafton, och om det nu absolut nödvändigtvis måste exploderas och kreveras så önskar jag att dessa individer åtminstone kunde ha lite självdisciplin att endast hålla sig till själva tolvslaget på nyårsafton och inte dra ut på det i det oändliga i flera veckor före och efter nyår.

GOTT NYTT HÄNSYNSFULLT ÅR!

23 december 2007

Saffransskorpor

Saffransskorpor (30-35 st)

2 dl hela hasselnötter
150 g rumsvarmt smör eller margarin
2 dl strösocker
3 ägg
3 1/2 dl vetemjöl (läs min kommentar nedanför innan du provar att göra receptet)
1 msk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 kuvert saffran

1. Sätt ugnen på 175º. Rosta nötterna i en torr stekpanna.

2. Rör matfett och socker poröst.

3. Tillsätt äggen ett i taget och rör mellan varje ägg.

4. Vänd ner vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker, saffran och de rostade hasselnötterna och arbeta ihop till en deg.

5. Ta upp degen på mjölat bakbord och forma tre längder, lika långa som plåten.

6. Placera längderna på bakpappersklädda plåtar.

7. Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 15-20 minuter. Ta ut dem och skär dem genast i snedställda bitar.

8. Placera skorporna på en plåt igen med ena snittytan uppåt och låt torka i cirka 10 minuter i 100º värme.

OBS! Receptet kommer från tidningen Lantliv och det blir mycket goda, men porösa skorpor, och tyvärr stämmer inte riktigt receptet. Förvirring uppstod både för mig och min väninna när vi provade receptet och kom till punkt 5 för vi fick båda samma kladdiga, lösa smet och ingen av oss fick fram en fast och formbar deg. Både hon och jag har provat med att lägga till 1 dl extra vetemjöl och det går fortfarande bara att klicka ut degen till längder då. Jag blev då lite fundersam och tittade lite snabbt på andra skorprecept och där är det ofta 5-6 dl vetemjöl i recepten och hackade nötter, så vi kom fram till att det förmodligen bör vara minst 2-2 1/2 dl mer av mjölet för att man ens ska kunna forma till längder och/eller så kanske man får lov att hacka nötterna så kanske det inte blir så kladdigt resultat. Däremot går det att klicka ut den lösa degen till längder istället och det blir väldigt goda men ack så porösa skorpor så de går lätt sönder när man ska skära upp dem inför sista torkningen i ugnen.

20 december 2007

Hjälpsamma familjemedlemmar

Någon som vet vad " gfvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvtcvdddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddf" betyder på kattspråk? I alla fall tyckte Rasmus att det skulle med i min månadsbudget, som jag nyligen börjat med för att ha lite koll på var alla pengar tar vägen, och all hjälp uppskattas ju så gammelkatten drog sitt strå till stacken. Saffran har förresten stavat till "öl" vid ett tillfälle så katter verkar ha mer koll på människospråk än vad vi har på kattspråk.

18 december 2007

Förbannat frekventa företeelser

Vi pratade om böcker som vi skulle beställa när hon plötsligt säger något om att bokklubben Livsenergi hade med en bok om en healer som verkade intressant. Jasså, sa jag, och jag antar att han har en alldeles egen metod också? Hon tittade lite storögt på mig och svarade att det stämde och att han hade åtkomst till en frekvens som inte tidigare funnits tillgänglig. Såna uttalanden har alltid gjort mig heligt förbannad, både innan jag blev kristen och även nu, och jag har i mitt eget sökande träffat på de mest egotrippade, egoistiska, fåfänga, omdömeslösa och skadliga healers, spåmän, spåkvinnor, medium, spiritister, wiccaner och shamaner både fysiskt och i bokform inom det som kan kallas New Age men de finns också representerade inom den så kallade vetenskapen i form av läkare, psykologer och kuratorer. Denna sjuka egocentrerade företeelse drabbar både män och kvinnor, men kan ta sig olika uttryck. Däremot kan de vara lika ovilliga att ta till sig och lyssna på kritik och de vägrar inse att kan skada omgivningen med sitt beteende som "helare" för de har satt sig över andra människors integritet. Dessa onåbara och självutnämnda vägledare skadar sina medmänniskor inte bara fysiskt, utan också själsligt, andligt och känslomässigt i sin självupptagenhet och jag har noterat att män ofta bryter ner sina klienter mentalt först innan de attackerar fysiskt medan kvinnorna gärna attackerar emotionellt. Denna företeelse har jag råkat på både i och utanför nyandlighetens värld och har inget med eventuell politisk, religiös, filosofisk eller andlig inriktning att göra utan är personliga val av beteenden hos var och en av dessa människor, vilket är viktigt att komma ihåg... och det bibliska talessättet "av deras frukter ska ni känna dem" har jag burit med mig under en lång tids sökande och jag har också fått se att det är sant.

17 december 2007

Mördarhundarna anfaller!

Det skulle kanske kunna vara en bra filmtitel? Idag fick vi i alla fall besök av en så'n där "mördarhund" - ja, det är i alla fall vad grannarna kallar den. Hunden ifråga är en femmånaders Engelsk Staffordshire som än så länge enbart är liten, glad och söt och förhoppningsvis håller detta i sig även i framtiden. Men då gäller det också att matte ifråga klarar av att hantera den, för i nuläget gör hon det inte.

Saffran och jag skulle gå ut och hämta posten, och Saffran burrade upp sig som en spärrballong i dörröppningen och väste argt och då upptäckte jag den ivriga, svansviftande uppenbarelsen som framfusigt försökte ta sig in i vårat hem utan att bry sig vad jag eller katterna tyckte om detta. Eftersom hunden i alla fall hade ett tunt halsband så kunde jag hålla i henne och samtidigt titta mig omkring, men jag såg inte grannen (som jag misstänkte var ägaren) så jag tog upp den bastanta krabaten, som sprattlande av glädje ömsom ville pussa och bita i ansiktet, och stängde dörren så katterna skulle känna sig trygga - förutom orädde Jaspis förstås som var på väg fram för att undersöka vad det här var för någon krumelur. Ingen ägare syntes till men efter en stund dök hon upp och när vi fick ögonkontakt och jag såg att hon upptäckt var hunden höll hus så släppte jag ner hunden så att hon skulle lyda inkallningen, men inte löd den på någon inkallning från matte inte. Däremot löd hunden mig direkt när jag lockade på henne, men jag är som regel bestämd mot ostyriga hundar och de verkar veta det intuitivt och gilla det. Varken detta faktum att någon tagit hand om hunden eller att hon lydde mig bättre verkade falla ägaren på läppen som såg något sur ut. Visserligen har grannen några månader på sig att skärpa upp sig som ägare och "flockledare" - för det är ju inte hundens fel att ägaren inte kan hantera den - men om hunden inte lyder bör man inte ha ständigt ha den lös i ett bostadsområde där både hundrädda, pensionärer med rullatorer, barn och andra djur rör sig i omgivningen.

Min första erfarenhet av "kamphundar" var en Amerikansk Pitbullterrier och hon var en underbar varelse och den gladaste hund jag träffat på, men också fruktansvärt intelligent och mentalt bångstyrig samtidigt som hon var överkänslig för tillsägelser på fel sätt, vilket bland annat kunde leda till hämndaktioner från hundens sida. Vid ett tillfälle tuggade hon sönder en dyr madrass när ägaren skällt ut hunden för något och på ett felaktigt, aggressivt sätt. Dessutom var hon fysiskt vigare än någon hund jag sett och kunde hoppa högt upp i luften från stillastående. Hon testade också hela tiden vem som var flockledare och vem som stod över henne i rang, bland annat genom att nafsa och bita i ansikte, händer, armar och kläder eller jucka mot ben (jodå, även honor kan vara dominanta och göra så vilket också kan märkas i människovärlden), så hon krävde en mycket konsekvent och bestämd behandling.

Men hon var också oerhört kärleksfull mot sin familj och "flock" och mycket sällskaplig så hon var nöjd bara hon fick känna sig delaktig och bara fick "vara med". Hennes kärleksfullhet kunde tyvärr lätt missuppfattas då hon av glädje ibland kunde hoppa upp och bita i ansiktet, på händer och armar och dra i kläder på både ägaren och besökare. När hunden bet mig i ansiktet vid ett tillfälle så jag tog tag i öronen, såg henne i ögonen och sa till henne att "det där gör du aldrig om på mig" och så förklarade jag att människor kunde bli rädda och att hon riskerade att bli avlivad om hon fortsatte göra så. Inte vet jag om hon förstod mig, men hon gjorde i alla fall aldrig om det på mig igen - däremot på sin ägare. Det var också en strikt vakthund som kunde bli väldigt avundsjuk, så det gällde för ägaren att aldrig ignorera hunden utan låta den vara med när barnbarnen kom på besök för annars fanns det risk att hunden kunde hämnas, och då fanns det en överhängande risk att barnen kunde utsättas. Men bara hunden fick vara med och vakta [läs: styra] "flocken" så gick allt bra.

Tyvärr är det nog många som köper denna typ av "stridshund" av helt fel anledning och att de inte förstår vad som krävs av dem som ägare för denna typ av hundras. Det är viktigt att förstå vilken hundras som är lämplig i den egna boende- och livssituationen och av den erfarenhet jag har så här långt av kamphundar(*) så skulle jag inte köpa en sådan om jag hade barn eller andra djur, och jag upplever det inte som en särskilt lämplig familjehund där hundens tålamod och avundsjuka verkligen kan bli testat av oförstående småbarn. Visst kan allt gå bra, men frågan är om det är värt att riskera att ha en tickande bomb i sitt hem och som vid en upplevd oförrätt till och med kan vända sig mot sina egna familjemedlemmar om de inte är konsekventa och bestämda i sin uppfostran. Kanske kan dessa raser bli mer lämpliga i framtiden om uppfödarna medvetet går in för att dämpa aggressiviteten, attacklustan, framfusigheten och framförallt balansera upp psyket i sin avel, men då förlorar de väl en stor del av sin nuvarande kundkrets också.








(*) = renrasig Amerikansk Pitbullterrier, Engelsk Pitbullterrier, Amerikansk Staffordshireterrier, Engelsk Staffordshireterrier eller annan kamp- och stridsras blandat med varandra eller andra mer aggressivt lagda raser.

7 december 2007

Minnet är kort men bra

Igår när jag kom hem efter att ha handlat så packade jag upp varorna och la in dem där de skulle vara, men glömde bort att ställa undan kattsanden... så en liten herre vid namn Jaspis hade återupprepat sitt föregående stordåd under natten eller morgonen och rivit upp en av påsarna - fast denna gång i hallen... och det var ju helt förståeligt en ny påse att undersöka och det kunde ju ha varit ätbart. Trött som jag var efter handlandet glömde jag helt bort hans oerhörda nyfikenhet och sin tidigare "bravad" och efter middagsmat och övrigt stökande med tvätt och annat så föll det bort ur det ack så korta minnet. Nu undrar jag ju med spänning om det ska bli tredje gången gillt eller om jag kommer ihåg denna parvels upptåg nästa gång jag inhandlar kattsand?! Chanserna har ju ökat betydligt!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...