Du är aldrig ensam

Du är aldrig ensam, var meddelandet jag fick till mig igår medan någon höll mig i handen. Denna någon var min morfar som har varit med mig ända sedan han gick över till andra sidan när jag var barn och jag har känt hans närvaro lite då och då under min uppväxt.

Våren 2004 dog min mamma och dagen efter begravningen dog Raisa 13 år gammal och hon blev mina föräldrars fjärde och sista hund. Sedan dog pappa hösten 2006 och förra hösten familjens gammelkatt Rasmus som blev 16,5 år. Så det är kanske inte så konstigt att jag behövt stanna upp ett par dagar och låta saknadens sår läka i Allhelgonatid och det är ju en minneshögtid då vi kan känna närhet och minnas de som gått över till andra sidan. En tid för stilla lugn och samhörighet med den andliga världen.

Men efter ett par dagars sorg och saknad så har smärtan äntligen ebbat ut. Inte så konstigt kanske eftersom den största katten bestämt parkerade sig i knäet på mig tills smärtan tonade bort och försvann. Mina katter tillåter mig inte att drunkna i saknad eller sorg utan tillämpar bestämt och kärleksfullt sin jordnära "här och nu-metod" eller som det numera också kallas "mindfulness"... och det stämmer ju... jag är ju aldrig ensam, varken andligen eller fysiskt.

Gulligt spel! :o)

Ett jättegulligt spel: Woobies!

Det är mycket nu!

... ny bostad, intervjuer för arbetsplatsträning, ny kattunge... *pust* Men jag har tänkt att komma igång med denna blogg igen om bara inspirationen och tiden sammanfaller. :o)

Ny fotoblogg

Min fotoblogg, även kallad Fotosyntes, kommer att omvandlas från min personliga fotoblogg till en blogg för fotogruppen Fotosyntes. Min personliga bildblogg hittas i fortsättningen här och också till vänster bland mina blogglänkar. Mer info om Fotosyntes kommer så småningom. :o)

Sagan om FotoMitt är slut...

... för min del då jag på eftermiddagen söndagen den 19 juli gick ur efter att ha varit med från starten 2005. Det har varit en ettårig beslutsprocess som nu äntligen fått sitt slut. Särskilt skönt känns det efter den senaste tidens turbulens i den innersta kretsen i själva kärnan av gruppen som funnits under en längre tid. Var sak har sin tid och plats och när en väg tar slut kan man antingen stå kvar och stirra eller hitta en ny väg i livet. Jag valde den nya vägen.




Detta inlägg var ursprungligen infört i min blogg på Fotosidan, men avpublicerades där efter önskemål från en av redaktörerna.

Dagens sorg

Michael Jackson lever vidare i våra hjärtan med all musik han lämnade kvar.
Vila i frid!

Dagens fniss

Högskolan på Gotland konstarerar:

"Att bildning hör ihop med ett självständigt tänkande menar 21 procent av vänsterpartisterna, medan endast 1 procent av moderaterna resonerar så."

Fnissa ännu mer genom att läsa mer på högskolans hemsida.

Förbön för en vän

Hjälp mig be för en väninna som misshandlas och terroriseras av en fd pojkvän. Jag ber för att hon ska orka med situationen och vilja ta sig ur detta för just nu är hon så knäckt och helt övertygad om att hon aldrig kan komma ifrån honom.

Mike McCartney om Beatles och foto

Filbyterier och företräden

Denna video tillägnas Här Går Man och Nya Trafikskolan, som är två körskolor i Örebro och som verkar lära ut något annat än gällande trafikregler. Här kommer några tips till er:

1. Lär gärna era elever vad lämna företräde betyder och vad det innebär i en rondell,
2. Lär gärna ut ett mer säkert och korrekt filbyte (och då menar jag inte på nätet),
3. Lär också era elever att man inte får parkera på en busshållplats och att man definitivt inte heller får köra ut hur som helst mitt framför kommande bilar (bussar brukar dessutom signalera med sin blinkers och göra tecken i god tid så att bakomvarande bilar hinner sakta in).
   

Verbalt konstnärskap

Stickandets magi... eller mani

På 80-talet så höll jag på en hel del med stickning och virkning men det föll i glömska av olika orsaker. Men sedan jag tappade en stor del av inspirationen för foto i december förra året och jag fick en ny oerhört kreativ vän så fick jag inspiration att ta upp stickandet igen - mycket för att hålla igång den kreativa ådran i mig även om fotandet gick på sparlåga. Stickning (och virkning) är en så härligt kreativ värld med myllrande färger, magiska material och mystiska mönster! Allt väldigt stimulerande och meditativt. Jag har länge velat lära mig olika spets-/galler-/hålmönstertekniker men har inte riktigt vågat förut, men nu i helgen blev det premiär för jag ville verkligen göra en sjal i ett luftigt nätmönster och det första mönstret jag vågade mig på kallas turkiskt hålmönster i min stickpärmssamling från 80-talet. Det är ett enkelt och vackert mönster som passar väldigt bra i en grovstickad sjal. Garnet, som jag fått av min goa vän Helena heter Sport och är ett tvättat bomullgarn som är jättehärligt och mjukt men ändå bestämt och sammanhållet i sin struktur och det passade väldigt bra för stora stickor (nr 10) och denna typ av mönster. Nu ska jag försöka hitta ett bra garn att göra ett par stora tofsar av och dekorera sjalens ändar med. Även om det var roligt att sjalen blev färdig så kändes det bra tomt och nu vill jag hitta nåt mer att skapa... nåt nytt att göra... så igår började jag leta efter ett bra mönster till ett av mina luddiga pälsgarner och hittade ett bra på Drops Design, men behöver skaffa stickor nr 20 först.