. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

26 februari 2010

Vad är frihet? - del 2

Följ gärna med på en intervju för en praktikplats som jag gjorde onsdagen den 24 februari... och mina funderingar över frihet fortsätter.


Är det frihet att sitta på bussen och känna befrielse över att slippa bensinkostnader, bilförsäkringar och fordonsskatter? Båda alternativen ger olika slags frihet, men jag kände absolut en slags frihet i att bara kunna kliva på ett fordon som tog mig med till en helt annan plats. Dessutom var jag glad att jag hunnit med den!



Fascinerande var det också att för första gången få åka med en av de lila bussarna, men däremot inte alls lika roligt att upptäcka att sätena är stenhårda och att de definitivt inte är till för sittande passagerare med eventuella rygg- och/eller sätesproblem utan att Länstrafiken nog bara vill ha stående folk i bussarna som går av så fort som möjligt - om nu passagerarna klarar av sina resor utan benbrott, blåmärken och invärtes blödningar med tanke på en del manliga busschaufförer inne i stan som kör som de värsta biltjuvar med inbromsningar som skulle göra många racerförare avundsjuka.



Om inte en frihetskänsla, så kan åtminstone en trygghetskänsla uppstå när man går förbi en brandstation och tänker på de människor som faktiskt riskerar sina liv för mig, mitt hus och hem om något skulle hända. Inte konstigt att jag är lite svag för brandmän - och det är inte för "uniformens skull". Varför jag är svag för hantverkare vet jag däremot inte, men det brukar jag skämtsamt skylla på Jesus. ;o)



Det var en dag med flera "premiärer" för mig och det här var nog den största av dem - jag hade aldrig sett en Ferrari på riktigt förut och den står ju för frihet för en del män(niskor).



Medan jag väntade på intervjupersonen så tog jag mig en kopp varm choklad ur automaten och sneglade bort mot den där röda saken...



Vad är det med den som gör oss så fascinerade? Är det färgen? Är det priset? Är det möjligheten att kunna åka vansinnigt fort?



Men vänta nu... vad är det där bakom Ferrarin? Den ser gammal ut... och vansinnigt charmig! Jag kom fram till att jag nog gillade den gamla Peugotbilen mer trots allt. De ulliga, gulliga, mjuka formerna biter på mig i alla fall.



För att inte tala om en gammal hederlig Volvo Amason. Äldre bilar har något visst som inte nyare häftiga sportbilar har. En annan typ av frihetskänsla kanske, även om det inte handlar om fartförsyndelser?



Den här tyckte jag var ursöt, även om jag inte vet vad det är för något. Någon annan hade visst fallit för den också för den var såld, vilket inte Ferrarin var. ;o)



Jag drogs magnetiskt tillbaka till den gamla Peugotbilen som stod bakom Ferrarin.



Ja, visst är den vacker på sitt sätt... men jag skulle aldrig ha råd att ha den, även om någon gav mig den i present. Tanken på försäkringar, skatter, verkstads- och bensinkostnader svindlade. Den skulle inte innebära någon ekonomisk frihet för mig i alla fall!



... och titta på den härliga gamla inredningen. Så enkel och ändå funktionell för sin tid.



På Ferrarin satt en skylt med en uppmaning om att inte röra vid bilen. Jag frågade en av säljarna om det var många som rörde Ferrarin och det var tydligen "många som inte kunde hålla händerna i styr", som han uttryckte det. Men jag skötte mig för jag rörde den inte, även om en del av mig (barnet i mig kanske?) ville peta på den för att se om den verkligen var "på riktigt" eller bara en dröm... och med tanke på skylten så kanske det är många som känner som jag gjorde?



Nämen, hur gick det med intervjun då undrar ni kanske? Tja, i mitt tycke gick den så där. Jag satt där med svettiga händer och upptäckte att jag blötte ner bordet och torkade bort det så försiktigt och obemärkt som jag kunde så att det inte skulle märkas. Men det gjorde visst inget för jag fick praktikplatsen, så det gick nog inte så dåligt som jag trodde ändå. På vägen tillbaka till den lila racerförarbussen så upptäckte jag att Rosenbad inte alls ligger där jag trodde det låg.



... och att det låg en herrgård intill också.



Brandmännens guldörn sken ikapp med solen.



... och flaggorna fladdrade för vinden och jag åkte omtumlad hem för att förbereda mig för min nya praktikplats - en annan slags frihet för mig... att få träffa människor, att få testa sina gamla bokföringskunskaper och dessutom få sitta intill en röd Ferrari varje vecka. Den kanske inte blir lika pet-märkvärdig då? :o)

23 februari 2010

Sårbarhet



Min salig pappa jobbade på SJ som konduktör innan jag föddes och vad jag förstått så fungerade tågtrafiken rätt bra på den tiden jämfört med nutidens, trots extremsnö/snökaos/snöoväder (välj önskvärd tidningsrubrik själv). Vad beror detta på? På den tiden handlade det ju om mekanik och numera om elektronik - och i den jämförelsen så verkar elektroniken alltid förlora vad gäller sårbarhet. Läser gärna Gardells dagbok och just denna ironiska slutknorr är så sann, så sann! :-)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...