♥ Rasmus ♥

Rasmus har varit min vän och lärare i 16,5 år och i eftermiddag somnar han in och går vidare till andra sidan, till Himlen.

Hans första två levnadsår var jag inneboende hos honom tills han själv bestämde att han ville flytta till mina föräldrar efter att vi tvingades flytta från en stor tvåa till en liten ynklig etta när jag började studera i några år.

För två år sedan dog min far och då kom Rasmus tillbaka till mig igen. Nu har han länge försökt få mig att förstå att han vill "flytta" igen, men jag har inte varit redo att se det förrän nu.

Även om jag vuxit upp med hundar så var det Rasmus som lärde mig kommunicera med djur på allvar och framförallt lärde han mig respekt och om vördnaden och ansvaret i att ta hand om ett djur och dess liv. Så det var hans uppgift att lära om mig, eller rättare sagt utöka mina kunskaper, från hundmänniska till kattmänniska.

När han kom till mig var han åtta veckor och jag höll honom i min famn och kände hans lilla hjärta slå mot mitt bröst så uppfylldes jag av sådan vördnad och ett ansvar jag aldrig hade känt tidigare och jag insåg vilket ansvar det är att få ta hand om en levande varelse. Så det är väl bara passande att jag är med honom idag när hans hjärta slår sina sista slag också. Jag har frågat honom, senast idag, om jag gör rätt och om det är det här han vill och varje gång har han lyft sitt lilla huvud och tittat mig i ögonen med lugn och harmoni i blicken och så har han blundat vänligt mot mig. De lärdomar han har gett mig är ovärderliga men jag har alltid försökt göra honom till viljes och låta min egen vilja stå tillbaka för kärlek är inte att hålla fast, utan att släppa taget så nu idag släpper jag honom fri. Jag älskar dig, Rasmus.

Kärlekens väg

1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.*
2 Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,*
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.

4 Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå.
9 Ty vi förstår till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer,
skall det förgå som är till en del.

11 När jag var barn,
talade jag som ett barn,
tänkte jag som ett barn,
och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man,
har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild,*
men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del,
men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

13 Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.

(1 Korintierbrevet 13)