Brusreducering

Det verkar bli allt svårare att få njuta av lugnet... tystnaden... och naturens harmoniska ljud... allt omkring oss ska gå fort, effektivt, känslokallt och gärna högljutt... för den som jobbar så det hörs måste väl vara effektiv om någon... eller? Min pappa frågade mig ofta varför ungdomar skrek så högt när de pratade för så gjorde man inte förr på hans tid, och inte min heller för den delen. Han undrade om de var hörselskadade av alla freestyle-apparater som petade in musiken direkt i öronen eller den höga musiken på rockkonserter, diskotek och andra uteställen. Kanske ligger det nå't i det eller så beror det på att vi mer och mer högljutt behöver bekräftelse för att synas eftersom mediasamhällets informationsbrus hela tiden ökar och att det medmänskliga för en tynande tillvaro medan värdet på information, teknik och maskiner tar över mer och mer. Vi stoppas som korvar med krav och skyldigheter från myndigheter och reklamen som sakta och säkert kryper in allt närmare in i våra hems innersta vrår. Kanske borde vi ha brusreducering precis som i kameror och bildbehandlingsprogram så att vi skulle kunna sålla bort det oviktiga, det manipulativa och skrämmande och leva våra liv reklamfritt med naturliga, harmoniska ljud.

PS. Bilden heter "A Noisy World" eftersom jag la på rejält med brus på den... vilket kanske inte syns så bra i den här lilla versionen. Vissa typer av brus är vackert! ;o) DS.

Missar och masshysteri

Idag har en av missarna varit dålig i magen och blev utsatt för en duschbehandling, vilket inte uppskattades. Att bli duschad och sedan torkad i rumpan är ingen höjdare för en självständig katt. Han har varit ute någon kortare vända men kom in rätt fort igen. Så idag har vi tagit det lite lugnt och han har legat länge i mitt knä i flera omgångar och det har märkts att han varit hängig.

En annan av missarna kom hem efter en sedvanlig långvända med ett sår på nosen, som jag först trodde var smuts tills jag tittade efter och såg det torkade blodet. Vet inte om han varit i slagsmål eller om det är en olyckshändelse från en hårdhänt lek med en grannkatt.

När jag kollade min Messenger-postlåda så hade jag fått ett hysteriskt mail om att MSN skulle börja kosta pengar om man inte skickade mailet vidare till minst 18 personer. Jag förstod direkt att det var en bluff och särskilt på utformingen av det så kallade "officiella MSN-mailet". Så jag gick in på MSN:s svenska sida och där stod det också mycket riktigt om detta.

Morgonstund har guld i mun?

Är det fler än jag som känner igen sig i den här filmen? Nog känner jag igen min bamsekatt Saffran även om han kanske inte är riktigt lika brutal på slutet innan han fått upp mig. :o)

Första dagen

Bilen sladdade till när jag åkte in till stan i morse men jag märkte knappt av det utan parerade bara automatiskt och bara fortsatte helt fokuserad på att hinna i tid till arbetsträningen, och det gjorde jag också. Först var det personalmöte och det var rätt skönt att börja första dagen så pass lugnt. Sedan fick jag lite snabbt reda på hur kassaapparaten funkade och det var inga svårigheter, men jag blev ändå väldigt stressad när en av de anställda bara försvann när hennes mobilen ringde och jag stod där själv med flera kunder som ville betala, men någonstans i bakhuvudet satt "gamla takter" i och kassaapparaterna har inte ändrats nämnvärt på senare år så när jag kollade med en annan som arbetstränar där så hade jag visst gjort helt rätt. *pust* På slutet kände jag yrsel och huvudvärk av surret och människorna så jag gick in på kontoret och andades ut lite och då upptäckte jag att det var dags att åka hem. Oj, så skönt det var att få komma hem till katterna och lugnet igen. Har känt mig som en urvriden disktrasa hela eftermiddagen och jag känner mig väldigt sömnig och inte riktigt "närvarande". Det var så ovant att vara i en "surrig" miljö oavsett hur trevlig den än är, och att ha människor omkring sig och få en massa intryck. Imorgon ska jag iväg senare, så då får jag sovmorgon... nåja, så länge som katterna tillåter det förstås... men jag hinner hämta mig lite och slipper kasta mig iväg och kan vakna till i min egen takt innan det är dags att sätta sig i "vrålåket" och åka in till stan igen.

Så gör du en kamerastabilisator för några kronor

Se så'n stil han har!

När snön vräker ner och man blir alldeles för blöt om både tassar och nos för att kunna gå ut, så kan man ägna sig åt att njuta av värmen inomhus... men varför göra det på det vanliga sättet när man kan göra det med sin egna och högst personliga stil?

Utanför mitt fönster

Snön har fullkomligen vräkt ner här, och det är så vackert med allt det vita som lyser upp utanför fönstret trots den mulet mörka himlen. Nu har det slutat och allt ligger stilla förutom de bitar av snö som börjat trilla ner från träden och buskarna, och det är nog för varmt ute så naturen slänger nog av sig vintertäcket snart igen.

Foten i kläm?

Här fortsätter nu sagan om bilens äventyr... I helgen fick jag hjälp med att byta till reservhjulet så att jag kunde köra in bilen till däckfirman i måndags. Där fick jag veta att båda framdäcken var olagliga eftersom mönstret inte var tillräckligt djupt, och att de inte ens dög för sommarkörning och att om jag blev stoppad av polisen så skulle jag få böta 800 kr per däck. Det kändes ju inte bra att höra, så naturligtvis kände jag mig tvungen att köpa två nya framdäck. När en granne hörde detta så sa hon att jag blivit blåst eftersom bilen ju hade gått igenom besiktningen och däcken kollats där, vilket jag inte alls tänkte på när jag stod på däckfirman och hörde orden "polis" och "böter".

Grannens pojkvän tyckte att en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden skulle göras och att firman skulle stämmas, men jag vet inte om jag orkar med det i nuläget med allt som händer i mitt liv terapeutiskt och med kommande arbetsträning. Jag måste prioritera det som är viktigast i nuläget och vad jag ska lägga ner min energi på.

Oavsett "blåsning" och trots att skulden på kreditkortet ökade rejält så känns i alla fall bilen härlig att köra med de nya balanserade däcken. Den där skämtteckningen dyker upp för mitt inre där en man står med en fot i kläm i en dörr och någon frågar honom "Foten i kläm?" och han svarar "Jajamensan!" och ser glad ut. Man måste ju försöka tänka positivt!