2 januari 2010
Mandoliner och småskuret
Har länge tänkt skaffa en så kallad mandolin, och då menar jag inte instrumentet utan ett skivningsredskap för köket. Jag gillar att sitta och titta på olika varianter, jämföra och kolla priser på nätet. Det känns lite lugnande - fast inte för plånboken för den fick hicka när den såg priserna på vissa märkesmodeller. Som alltid så kan priser på dylika ting variera och jag har sett priser från 150 kr upp till nästan 3 000 kr och då har jag bara skrapat på ytan i ett par dagar. Säkert så kan det finnas fördelar med dyrare varianter, att de är stabilare, har fler funktioner och tillbehör, men jag måste ju tänka på den där saken som har hicka så jag funderar på att slå till på Kyoceras mandolin och julienne. De ligger på mellan 350-400 kr styck och går att diska i maskin (något som jag uppskattar). Visserligen går det inte att byta ut skärdelen på dem, men jag tror att det istället gör att de håller längre - ju fler lösa delar desto mer som kan gå sönder, tänker jag. Här nedanför syns min nuvarande "mandolin- och julienne-apparat" som jag ofta lyckas göra mig illa på när den används.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har en mandolin... den hänger på en vägg i matrummet och tillhörde en gång i tiden min morfar. Den är helt värdelös på att skiva potatis, men... den skulle kunna ge ifrån sig många vackra toner om jag inte var så världelös på att spela just mandolin. Denna mandolin är det synd om... den bara hänger, liksom.
Jag tror att den önskar att den vore en potatisskivarmandolin. Då skulle den få producera något. Då skulle den känna sig nyttig. Eller så får jag lära mig spela mandolin...
Aj, sicken ledsam historia, Hans... hoppas du lär dig spela mandolin illa kvickt! Fast nog är de vackra som konstföremål också, även om de inte används på ett "effektivt och produktivt" sätt. Allt måste inte vara det! ;o)
Aaaaa vanligt rivjärn är läskigt. Jag gör mej alltid illa på det också. Visste inte att det fanns något som en Julienne. Det ska absolut införskaffas.
Vad gäller Mandolin så har jag tagit lektioner i det. Jag har gjort mycket märkliga saker i livet, och det är nog en av de märkligaste... Fast det blev ingen världsstjärna av mej på det heller. Tydligen var man tvungen att öva också för att bli duktig.
Fast visst är det ett vackert instrument att titta på.
Tjipp
/Britt
Varför skärverktyget kallas Mandolin vet jag inte, men Julienne är egentligen ett sätt att skära grönsaker på i lika smala och lika långa fina strimlor. Så den här manicken ses säkerligen som fusk av en del kockar, men för min del duger det alldeles utmärkt. :o)
Förresten har jag hört att man kan behöva öva en del innan man använder den här Mandolinen och Juliennen också, för de kräver visst en särskild teknik så var rädd om fingrarna medan du övar, Britt!
Killevippen!
Skicka en kommentar