Morrande och väsande gömmer sig den lille knatten undan oss hemska monster, men då och då tar han en vända i hemmet och gör sig hemmastadd. Igår kväll bet och rev han mig när jag försökte följa jourhemmets råd om att låta honom vara i fred över natten på toaletten och Jaspis var helt klart samarbetsovillig så han fick sköta sig själv och det gick bra det också för natten flöt på utan några upptåg eller oljud och jag fick sova och drömma mina sedvanligt konstiga utrensningsdrömmar. Jaspis gjorde några utfall mot mina fötter också så han är livrädd den stackarn, men enligt jourhemmet så gjorde han så i början där också men att det gick över och då kändes det mycket bättre - för naturligtvis kände jag mig totalt misslyckad och ledsen igår kväll när han var som argast. Jo, jag ska jobba vidare med min självkänsla för det behövs verkligen, men i och med trafikolyckan i onsdags så har jag varit trött och skör igen - särskilt nu när jag insett hur mycket änglavakt jag verkligen hade... igen. De stackarna får visst jobba övertid med mig minsann med tanke på att jag krockade bara för någon månad sedan när jag skulle köra en av katterna till akuten och var både chockad och upprörd. Nog tycker jag att det är stor skillnad på att sitta i en bil under en krock där plåten tar de värsta smällarna och att bli påkörd kroppsligen utan något som helst skydd. Det är också nästan exakt ett år sedan min pappa var med om en bilolycka som senare tog hans liv och det hände på en onsdag precis som min olycka så det kanske inte är så konstigt att jag är uppskakad av flera anledningar.
PS. Catherine, nu har jag hittat var man ställer in kommentarfunktionen! :o))) DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar