Sagan om FotoMitt är slut...

... för min del då jag på eftermiddagen söndagen den 19 juli gick ur efter att ha varit med från starten 2005. Det har varit en ettårig beslutsprocess som nu äntligen fått sitt slut. Särskilt skönt känns det efter den senaste tidens turbulens i den innersta kretsen i själva kärnan av gruppen som funnits under en längre tid. Var sak har sin tid och plats och när en väg tar slut kan man antingen stå kvar och stirra eller hitta en ny väg i livet. Jag valde den nya vägen.




Detta inlägg var ursprungligen infört i min blogg på Fotosidan, men avpublicerades där efter önskemål från en av redaktörerna.

Dagens sorg

Michael Jackson lever vidare i våra hjärtan med all musik han lämnade kvar.
Vila i frid!

Dagens fniss

Högskolan på Gotland konstarerar:

"Att bildning hör ihop med ett självständigt tänkande menar 21 procent av vänsterpartisterna, medan endast 1 procent av moderaterna resonerar så."

Fnissa ännu mer genom att läsa mer på högskolans hemsida.

Förbön för en vän

Hjälp mig be för en väninna som misshandlas och terroriseras av en fd pojkvän. Jag ber för att hon ska orka med situationen och vilja ta sig ur detta för just nu är hon så knäckt och helt övertygad om att hon aldrig kan komma ifrån honom.

Mike McCartney om Beatles och foto

Filbyterier och företräden

Denna video tillägnas Här Går Man och Nya Trafikskolan, som är två körskolor i Örebro och som verkar lära ut något annat än gällande trafikregler. Här kommer några tips till er:

1. Lär gärna era elever vad lämna företräde betyder och vad det innebär i en rondell,
2. Lär gärna ut ett mer säkert och korrekt filbyte (och då menar jag inte på nätet),
3. Lär också era elever att man inte får parkera på en busshållplats och att man definitivt inte heller får köra ut hur som helst mitt framför kommande bilar (bussar brukar dessutom signalera med sin blinkers och göra tecken i god tid så att bakomvarande bilar hinner sakta in).
   

Verbalt konstnärskap

Stickandets magi... eller mani

På 80-talet så höll jag på en hel del med stickning och virkning men det föll i glömska av olika orsaker. Men sedan jag tappade en stor del av inspirationen för foto i december förra året och jag fick en ny oerhört kreativ vän så fick jag inspiration att ta upp stickandet igen - mycket för att hålla igång den kreativa ådran i mig även om fotandet gick på sparlåga. Stickning (och virkning) är en så härligt kreativ värld med myllrande färger, magiska material och mystiska mönster! Allt väldigt stimulerande och meditativt. Jag har länge velat lära mig olika spets-/galler-/hålmönstertekniker men har inte riktigt vågat förut, men nu i helgen blev det premiär för jag ville verkligen göra en sjal i ett luftigt nätmönster och det första mönstret jag vågade mig på kallas turkiskt hålmönster i min stickpärmssamling från 80-talet. Det är ett enkelt och vackert mönster som passar väldigt bra i en grovstickad sjal. Garnet, som jag fått av min goa vän Helena heter Sport och är ett tvättat bomullgarn som är jättehärligt och mjukt men ändå bestämt och sammanhållet i sin struktur och det passade väldigt bra för stora stickor (nr 10) och denna typ av mönster. Nu ska jag försöka hitta ett bra garn att göra ett par stora tofsar av och dekorera sjalens ändar med. Även om det var roligt att sjalen blev färdig så kändes det bra tomt och nu vill jag hitta nåt mer att skapa... nåt nytt att göra... så igår började jag leta efter ett bra mönster till ett av mina luddiga pälsgarner och hittade ett bra på Drops Design, men behöver skaffa stickor nr 20 först.

Brandvarnaren

Året då detta hände var 1998 och min förhoppning, och själva meningen med att dela denna upplevelse med andra, är väl att visa att de som upplevt liknande saker inte är ensamma om det och att denna typ av "problem" går att lösa på något sätt.

---

Vi hade rätt lugnt i vår lägenhet innan den nya grannen flyttade in mitt emot. Då förändrades allt och lugnet var över. Det blev inte bara fysiskt stökigt i huset utan också andligen. Jag drömde också om den nya grannen och visste hur både hon, hennes väninna och hennes två manliga vänner såg ut innan jag ens hade träffat henne och jag fick också reda på att hon var missbrukare i drömmen. Dagen efter drömmen möter jag kvinnan i trappen när jag skulle gå ut och hon hade till och med på sig exakt samma tröja som jag hade sett i drömmen.

Det hela eskalerade i en underligt uppskakande upplevelse, inte bara för mig utan kanske ännu mer för min dåvarande sambo som visserligen var intresserad av UFO:n men han var också dataingenjör och empiriskt inriktad på att saker gick att ta på och skulle gå att mätas och vägas.

Ett tag efter grannens inflytt satt jag som vanligt vid datorn, som då var placerad i vårat vardagsrum, och jag satt med ryggen åt hallöppningen och på soffan låg den dåvarande sambon på rygg och tittar på tv. Han har ansiktet mot hallöppningen och kan se det som händer. Uppe i hallen satt alltså vår brandvarnare fast inkilad mellan en draperistång och taket men just den här eftermiddagen så kommer plötsligt brandvarnaren flygande från hallen i en rak diagonal riktning mot min nacke och rygg. Ungefär 1,5 meter ifrån min rygg stoppas den upp i luften av en kraft och faller rakt ner på golvet med en ljudlig smäll och ligger blixtstilla som magnetiserad av golvet utan att vibrera, rulla eller röra på sig. Jag tittar på min sambo som halvsitter upp med stora stirrande ögon och stammar: "Det där går inte! Det där går inte!" Jag vänder mig om och ser brandvarnaren ligga på golvet och frågar honom vad som hänt. Han beskriver då vad han sett och jag "såg" också förloppet själv inom mig på något sätt. För att göra honom lugn så fortsätter jag jobba vid datorn som om inget har hänt och vi pratar inte mer om händelsen. Men sent på natten när sambon hade gått och lagt sig så kom rädslan och jag satte mig skakad i köket med ett tänt ljus och började be ärkeängeln Mikael och hans legioner av änglar om hjälp och att de ska föra detta väsen till ljuset eller dit det hör hemma. Min rädsla försvann direkt och jag renar lägenheten och efter det var det lugnt från de attackerande andeväsena.

Det andliga kriget upphörde, åtminstone på vårat livsplan, men det fysiska bråkandet från grannens så kallade kompisar, som använde lägenheten när grannen var bortrest, fortsatte både i grannlägenheten och i trappuppgången och både ambulanspersonal och polis hämtade blodslagna människor som låg i trappen vid ett par tillfällen. Det var knäckande för mig som då var oerhört känslig men det gav mig till slut istället en beslutsamhet och styrka, en slags orubblighet i att jag faktiskt förtjänade att ha ett lugnt och fridfullt hem, och till slut efter flera telefonsamtal till hyresvärd från både mig och andra grannar så flyttar grannen till slut.

Lugnet återställdes och visserligen flöt en mörk skugga förbi ute i hallen ibland och jag kunde se den i ögonvrån när jag satt i köket men den var aldrig aggressiv utan kändes snarare naturlig, som om den "hörde hemma där". Det hände annat konstigt i den lägenheten också men det kom i alla fall inga fler fysiska attacker från några osynliga andeväsen.



Så här ser mitt nuvarande halltak ut och det är där i fästet som min nuvarande brandvarnare ska sitta, men den ligger i köket med ett väl fungerande batteri i sig. Testade det för någon dag sedan och det tjöt så fint så att katterna for iväg åt alla möjliga håll.

Påven och Michelangelo

Kula Shaker

Avslutar kvällens bloggande med en favoritgrupp;
Kula Shaker och låten "Grateful When You're Dead".
Ingen vaggvisa direkt, men bara sååå bra! :o)

Vit vinterpromenad

Imorse var det bara så ljuvligt ute... vitt, vitt, vitt... och jag visste att jag inte kunde missa den här fotomöjligheten, så efter frukost, disk och lite annat pyssel så åkte vinterstövlarna och kappan på, kameran hängdes runt halsen och så bar det av ut i den vita vintervärlden. Det är verkligen svårt att göra snö rättvisa via en kamera särskilt som så många andra sinnen också tar intryck av allt detta underbara vita som sköljer över själen när man njuter och andas in ljuset. Jag har i alla fall lagt in en av bilderna från dagens promenad i min fotoblogg "Fotosyntes" och fler kommer så småningom.

Det finns hopp trots allt

Gick i mörkret på väg hem från bussen när denna upplyftande melodi dök upp i öronen och så kändes det som om allt vände. Ett leende spred sig i mitt ansikte och ut i min kropp, själen sjöng med trots mörbultade känslor och så plötsligt fanns det bara där... hoppet... trots allt.

Ingen kan köpa livet

Kul i Jul?

Försäkringskassans kroniska ineffektivitet och svåra personalbrist leder till enorma köer och beslut kan fördröjas med månader vilket ställer till det rejält för mig och för många andra i detta avlånga land, så be och håll tummarna för att de som drabbas av detta får en God Jul i år med mat på bordet och möjlighet att betala sina hyror och räkningar.


Trots allt så kom julstjärnan upp... igår i år igen...

Mesigt beteende

Saffran och jag satt och studerade talgoxarna och blåmesarna här utanför idag och jag blev fascinerad av deras beteende. Varför ville alla ha den minimala talgbollen, den som det nästan inte fanns något kvar på, istället för den större som hängde bredvid? Ville de spara den stora tills de ätit upp den lilla för att inte slösa på resurserna och se till att det fanns kvar mat i "förrådet"? Intressant var det i alla fall. :o)

Sök det oskuldsfulla inom dig

Sök det det oskuldsfulla inom dig, se skönheten i ett grässtrå, lyssna på vindens lek i trädens vajande kronor, skratta med en katt, känn glädjen i en hunds ystra lek, upptäck omvärlden med det inre barnets öppenhet och nyfikenhet och känn hur ditt hjärta överväldigas av kärlek inför allt och alla.

Köp-vägrar-dagen

Läste i Mikael Goods blogg att det idag är en internationell köp-vägrar-dag för de som är trötta på konsumtionshysterin, och för att fira den visar jag här ännu ett inlägg från några av mina humorfyllda favoriter.

Fotografisk snobbism

De år jag tillbringat i fotografins värld har jag upptäckt olika sorters irriterande snobbar. De har i alla fall en sak gemensamt - de anser att just deras förhållningssätt är det enda rätta. Här följer en kortfattad redogörelse över dessa filurer och för säkerhets skull ska jag väl tillägga att all likhet med någon nu levande person är en ren tillfällighet. ;)

Märkessnobben
Ja, det säger sig väl kanske självt, men det är en person som är helt fixerad vid ett kameramärke och som inte för sitt liv kan erkänna andra märkens fördelar men gärna nackdelar.

Skärpessnobben
Ja, det är en person som granskar och påpekar brist på skärpa till förbannelse oavsett om den finns eller inte och naturligtvis då bara i alla andras bilder. Dessa snobbar står helt oförstående och handfallna inför abstraktioner eller mer konstnärliga uttryck med oskärpa, korn, bokeh, rörelse etc i en bild.

Analogsnobben
Det digitala är fusk och manipulation, utropar analogsnobben bestämt medan han dubbelexponerar sin film och går in i mörkrummet och hänger upp sina sepiatonade bilder på tork för att sedan beskära dem till lämpligt format.

Långsamhetssnobben
En bra bild tas långsamt. Det ska ta tid annars är det ingen bra bild. Det finns inget konstnärligt värde i en bild som gjorts för snabbt. Förnumstigt nickar långsamhetssnobben instämmande i sina egna ord.

Kultursnobben
Åh, det är så mörkt, så dystert, så levande och så verkligt, utropar kultursnobben medan denne studerar fotografier på utslagna människor, missbrukare och fattig misär i sina svarta ljusbefriade toner samtidigt som denne samtidigt hinner rynka på näsan åt fotograf Skönhets harmoniskt behagliga bilder med sina klara färger.

Skulle ni råka ut för någon av dessa snobbar så försök inte ingripa själva, utan bara ignorera dem så försvinner de till slut hånfullt muttrande till sina respektive flockar och ni kan lugnt fortsätta skapa och kreera från hjärtat som ni själva känner för... och kom ihåg att all konst berör och får människor att reagera såväl negativt som positivt, så fortsätt bara på din alldeles egna väg och välj de kreativa "penslar" som känns bra för just dig... för tänk om Gud börjat fundera i dessa snobbiga banor när han skapade universum, planeterna och inte minst människorna - då hade inget funnits!

Förresten, detta fotografiet och bild, som säkerligen tillkommit på alldeles för kort tid och på "fel" sätt, heter "Mörker" och passade alldeles lite lagom ironiskt till detta inlägg. Den kan för övrigt ses i större version här.

Varför bilder?

Fotografen och författaren Göran Segeholm berättar om hur bilder kan påverka oss.