Bättre och bättre dag för dag

Igår började Jaspis komma fram och kela och stryka sig mot mig, men mina gammelmissar var fortfarande monstruösa för honom, så väsandet och morrandet fortsatte när de råkade dyka upp. Han kommer framkilande mer och mer och idag följde han efter mig som en svans och skulle kolla vad jag höll på med. Jag har förklarat för honom att han måste bo in sig hos oss och visa att han trivs med oss. Idag pratade jag med honom om att Saffran var en jättesnäll och mysig katt, och varje gång jag nämnde namnet Saffran så väste han. Kan väl tillägga att Saffran är gigantiskt stor jämfört med Jaspis och att många katter blir fundersamma och lite rädda när de ser honom komma kilande tills de inser att han är en ursnäll katt som inte alls vill slåss. När jag skulle gå och göra mat ville jag titta till Rasmus som brukar krypa in i klädkammaren för att få vara ifred, och där kikade ett par andra sömniga ögon upp mot mig också. Inte illa jobbat av den vresige Rasmus som mestadels ignorerat nykomlingen.