. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

6 februari 2008

Första dagen

Bilen sladdade till när jag åkte in till stan i morse men jag märkte knappt av det utan parerade bara automatiskt och bara fortsatte helt fokuserad på att hinna i tid till arbetsträningen, och det gjorde jag också. Först var det personalmöte och det var rätt skönt att börja första dagen så pass lugnt. Sedan fick jag lite snabbt reda på hur kassaapparaten funkade och det var inga svårigheter, men jag blev ändå väldigt stressad när en av de anställda bara försvann när hennes mobilen ringde och jag stod där själv med flera kunder som ville betala, men någonstans i bakhuvudet satt "gamla takter" i och kassaapparaterna har inte ändrats nämnvärt på senare år så när jag kollade med en annan som arbetstränar där så hade jag visst gjort helt rätt. *pust* På slutet kände jag yrsel och huvudvärk av surret och människorna så jag gick in på kontoret och andades ut lite och då upptäckte jag att det var dags att åka hem. Oj, så skönt det var att få komma hem till katterna och lugnet igen. Har känt mig som en urvriden disktrasa hela eftermiddagen och jag känner mig väldigt sömnig och inte riktigt "närvarande". Det var så ovant att vara i en "surrig" miljö oavsett hur trevlig den än är, och att ha människor omkring sig och få en massa intryck. Imorgon ska jag iväg senare, så då får jag sovmorgon... nåja, så länge som katterna tillåter det förstås... men jag hinner hämta mig lite och slipper kasta mig iväg och kan vakna till i min egen takt innan det är dags att sätta sig i "vrålåket" och åka in till stan igen.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...