Avskärmade och onåbara

Jag frågade "uppåt" varför det är så jobbigt för mig just nu. De två senaste veckorna har varit rent förtryckande vidriga. Skulle jag prövas som Job och bli ifråntagen allt eller vad var det frågan om? Svaret blev att prövningen skulle ta slut efter mitt besök på AF samma dag (vilket det också gjorde, trycket lättade och försvann). Det sades också att Job hade det lättare på sin tid eftersom människorna då hade närmare kontakt med Gud, de kunde fortfarande höra hans röst och de var inte lika avskärmade som vi är nu. Aldrig har vi människor stått så långt ifrån Honom som nu. Kanske är det därför vi känner sådan stress, sorg, smärta, depression och övergivenhet? Vi får var och en försöka närma oss Honom igen, försöka lyssna inåt för att verkligen få känna oss trygga och höra hans röst igen.