En fyndig dag

I torsdags fick jag besked om att min arbetsträning inte blir förlängd på min nuvarande arbetsplats, och det kändes oerhört jobbigt eftersom jag nyss börjat där och nu får lov att börja om från början igen - fast inte på en gång eftersom alla ska ha semestrer också. Så helgen har varit väldigt tung och fylld av självtvivel. Nog trodde jag ju att jag skulle få vara kvar ett par månader till över sommaren och det hela kändes väldigt smärtsamt, som ett sorgearbete. Det här gör ju att jag tappar "fart" eftersom varje ny arbetsplats innebär anpassning till nya miljöer och människor och ett uppryckande av trygghetsroten. Dessutom så gjorde detta besked att jag tappade hoppet om att hitta en arbetsplats med ett arbete anpassat efter mig och mina behov. Så nu får jag försöka ställa in mig på ett nytt ställe och börja om från noll igen och sånt kan ta tid så kanske folks semestrar kan vara en gåva mitt i utmaningen.

Skönt nog så ringde föreståndaren för min församling i helgen och efter att vi hade pratat en liten stund så kände jag att jag fylldes av glädje-energi och jag förstod då att han hade bett för mig. Efter det blev helgen lugn och jag fick en del gjort i trädgården mellan regnskurarna och lillkattens busande.

Imorse när det var dags att göra sig i ordning för jobbet så kändes det totalt meningslöst att fortsätta de här sista två veckorna, men jag pratade en stund med Högsta Chefen och Hjälparen och efter det kändes det mycket bättre. Jag pallrade mig in i duschen och den sköljde bort det negativa och det kändes som att mina livsandar vaknade till liv igen. Och det var väl en himla tur att jag kom iväg till jobbet för det visade sig att de hade en loppmarknad där och bara loppmarknader i sig roligt men det känns ännu bättre när intäkterna går till ett bra ändamål - församlingens diakoniarbete för behövande människor. Jag fyndade en liten ryggsäck för 10 kronor, en glaskaraff för 15 kronor och ett par glasljusstakar för värmeljus för 2 kronor. :o)