. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

3 juni 2008

Hett som i ...

Efter terapin idag så åkte jag till min förra arbetsträningsplats för att få ett riktigt avslut. Allt hände ju så fort med nya platsen att jag inte riktigt hängde med själv. Jag hann i princip bara känna att "nu är jag färdig här" förrän jag hade ett nytt ställe. Så jag fick både mysiga kramar och en bit jättegod ananaspaj med grädde, vilket jag behövde efter terapin och två dagar med ångestfylld rädsla. När man jobbar med att hela och acceptera sig själv gäller det att våga släppa upp gamla rädslor och sår till ytan vilket säkerligen är skälet till att alla inte vågar, orkar eller vill göra det, om man nu överhuvudtaget inser att man skulle behöva göra det förstås. ;o)

Termometern inne visade att det var 50,2ºC ute på framsidan när jag kom hem. *puh* En bekant vid Konsum sa att det skulle kunna bli ännu varmare på fredag. *dubbelt puh* Nu vill jag helst sova på dagarna och vara uppe på nätterna istället. Jag är i alla fall tacksam för att baksidan har morgonsol och därför är svalare dagtid.

För att illustrera denna värme letade jag efter en gammal punkfavorit som innehar ett visst gradantal i sig, men hittade ingen bra version så det fick bli en annan gammal favorit istället... gammal och gammal förresten... pojkvaskern är väl bara ett år äldre än mig. Jag vet i alla fall vem och vad jag tror på. :o)

1 kommentar:

Silja Sjödin sa...

Jag blev erbjuden allt i bedövningsväg när jag skulle operera ut en jobbig tand under tung narkos förra Valborg-- de tar bara två patienter per dag och jag lider av en fruktansvärd tandläkarskräck-- eller led.

De öste över mig morfin och allt vad man kan önska, både före och efter, men jag valde stoiskt att konfrontera skräcken och rädslan, min bästis var med mig och höll handen när paniken och stressen stegrades. Grejen är den att efter att ha ridit igenom denna fruktansvärda storm, helgalet och hysteriskt så kan jag i dagsläget tänka mig att ta kontakt och gå till tandläkaren alldels själv.

Drömde tom härom natten att jag borrade mig själv med en tandläkarborr just i tanden som nu är borttagen, blodet sprutade men jag var helt lugn.

Plågades mycket svårt i 17 års tid av denna tanden innan jag tvingades in i en återvändsgränd.

Detta trauma var mer utvecklande än vad jag någonsin kunnat förställa mig.

Om jag hade tagit alla medicinerna som ¨å generöst erbjöds så hade jag stått kvar på noll. Jag bad personalen att spara tanden åt mig, de grävde omeldebart fram den ur papperskorgen, lade den högaktningfullt i en fin liten påse och skrev "Hampsu" på den, typ finskt slang för tand.

Att de bemötte min totala skräck på ett sånt sätt utan att förlöjliga mig, vuxna människan, hjälpte mig igenom känsloorkanen.

Nu är jag inte rädd för tandläkaren längre.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...