. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

17 juni 2008

Grattis Saffran!

NobilityMin underbara stormisse Saffran fyller hela 6 år idag. Han kommer att firas under kvällen av sin närmaste bekantskapskrets med makrillfilé i tomatsås, vilket är tänkt som en glad överraskning för av någon anledning så älskar Saffran tomatsåsen mer än själva makrillfilén.

Som tur är så läser han inte min blogg, men däremot är han väldigt bra på att läsa av sin matte så det gäller att jag inte omedvetet avslöjar födelsedagspresenten för honom.

Men när jag väl öppnar burken med det välbekanta klicket så kommer han garanterat farande och pratar för fullt. Om han inte redan kommer när jag tar av omslagsplasten, för när de små sötnosarna vill höra på det örat så hör och upptäcker de allt jag gör.

1 kommentar:

Silja Sjödin sa...

Min voffsing är hyperöverkänslig för minsta lilla ljud som råkar förknippas med hennes mat-tallrik-- obs, ej att förknippa med vatten skålen eller den med torrfoder.

Hon hör på mitt kropsspråk när det är nåt mumsigt på G för hennes del, antagligen öppnar jag kylskåpsdörren på ett speciellt sätt, vet ej.

Eller kanske är det nåt annat ljud som varslar henne, men där står hon plötsligt som en staty, ögonens glansighet, plirighet, blicken säger allt - inte kan du förneka mig detta livets goda "mutsi" (typ matte)

Jonas är glad att han har flyttat hemifrån så han slipper att bära vittnesbörd om hur jag skämmer bort mitt älskade, kära, lilla, söta, goa djur-- näeh, inte riktigt så, men ändå. Jag får skylla mig själv tycker han. Ändå har jag inte ens beklagat mig, iallafall så räcker det att jag nuddar vid Venlas mat-tallrik och så fattar hon att hon skall få nåt.

Men en dag så stod hon inte där när jag tyst som en indian lade ner lite smaskens på hennes tallrik.

- Hon är död tänkte jag. Med en gång. Såg mig själv i prosession, i täten för de närmast sörjande osv.

Men grejen var den att hon hade smitit obemärkt ut på balkongen, jag hade omsordsfullt stängt och låst dörren-- och där var hon. Medans jag lade ner smått och gtt utan att knappt nudda hennes tallrik.

Inte undra på att hon inte reagerade. Detta var alltså det jag ville komma fram till.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...