. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

20 november 2007

Härliga morgonstund!



Så här fint var det i köket när jag kom upp i morse. Lillmissen hade roat sig med de nyinköpta kattsandspåsarna medan matte lugnt sov med de andra katterna kring benen. Jag både skrattade och suckade på samma gång för ett merarbete för matte blir det ju lite då och då med en vilding i hemmet hur söt han än må vara.

Jaspis är också en mycket påhittig katt med klättringsönskningar som gör att han kastar sig upp mot garderoben i fåfänga försök att ta sig högst upp av alla familjemedlemmar. Det är inte så lätt att vara ny i ett hem alla gånger och försöka hitta sin plats, både bokstavligt och symboliskt.

Gammelkatten Rasmus, som nu nått den aktningsvärda åldern av 15 år, var själv en riktig vilding som kattunge och kastade sig i gardiner och tuggade på högtalarsladdar. Mattes då fåniga försök med blomsprutan var bara roliga lekstunder och inte särskilt uppfostrande alls.

Femåringen Saffran däremot har varit rätt lugn hela tiden, även om han också har haft sina tokryck då och då som kattunge. Han är som en lugn och frifull jätte som inte vill slåss med lillkissen för att hävda sig, men som nu börjar lära sig att det är ok att bita tillbaka och dunka till med tassen när så behövs. Rasmus däremot, behöver bara rikta sina gula ögon och titta stint på lillkatten så sticker han eller ger sig. Där kan man snacka om R-e-s-p-e-c-t! Men gammal är ju äldst också.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...