. . . . . . . . . . . . tänkvärda tänkta tankevirvlar blandade med kreativt känslosamma känslor
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .och uppriktigt uppmuntrande uttryck

29 juli 2008

Proffs sysslar inte med näbbmöss, del 2

Precis när jag skickat iväg inlägget om näbbmusen så började han röra sig och det såg lovande ut för den rörde sig mot dörren. Plötsligt vänder den och tänker gå tillbaka mot datorn igen, så jag försökte fösa den mot dörren men den spjärnar emot och rör sig fortfarande mot datorn. Den kommer tillbaka till dörren igen och jag hindrar den och då springer den framför dörren mot andra hörnet istället. Jag tar en tom glassburk (har några såna av någon anledning) och lyckas till slut trots näbbmusens motspänstiga protester och skrik få in den i glassbyttan och lägger locket ovanpå. Den skriker därinne, och jag får en känsla av att den snarare är förbannad än rädd. Sedan bär jag ut den ut på gräsplanen och släpper den där. När jag kommer in igen nosar Rasmus på glassburken och jag berättar att den är tom. Han verkar då nöjd över att matte efter alla dessa år äntligen fattat det här med att jaga möss. *pust* Lättad tackar jag Gud för att han inte gjort näbbmössen ännu mer tålmodiga, för då hade den kunnat gömma sig i timmar utan att jag märkt något.

Nöjd satte jag mig framför datorn och pustade ut och läste en av mina favoritbloggar. Nu tog det ju inte alltför lång tid innan jag hörde ett välbekant skrikande igen, och mycket riktigt så hade lillmissen fångat en näbbmus igen (om det nu är samma vet jag inte men den såg rätt medtagen och trött ut i alla fall). Grannkatten låg intill och tittade intresserat på ifall Jaspis skulle tröttna så att han kunde ta över. Jaspis försökte efter en stunds lekande smita in med bytet, men den här gången var hans matte med på noterna och stängde både balkongdörr och fönster. Till slut var Jaspis nöjd och ville komma in och då såg jag den lille näbbisen ligga skakande utanför dörren, så det var bara att hämta glassburken igen och bära iväg även denna lille krabat. Men den här gången släppte jag den den vid ett träd där det fanns lite långt gräs att gömma sig bakom så att han skulle få hämta sig från chocken. Jag böjde över gräset över den lille och gick sedan därifrån.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...