Utdrag ur boken “Book Of Enoch: Angels, Watchers And Nephilim ” av dr A. Nyland i egen översättning och jag har brutit upp texten i stycken för att den ska bli mer lättläst:
“Adam, den första människan. Adam är ett ord som helt enkelt betyder “människa”. Ovanstående uttalande visar på översättningsförvirringen mellan engelskan och Skriftens originalspråk. Versen betyder faktiskt, “Gud skapade adam (den mänskliga rasen) till Guds avbild – Gud skapade den som en avbild av Gud, Gud skapade dem till man och kvinna och välsignade dem och kallade dem människor (adam) på dagen som de skapades.” Ordet “Adam” som vi ser i engelska översättningar av Första Moseboken är bara en “transkribering”*, som resulterat i att hebreiska bokstäver överförts till engelska bokstäver. Översättningen är “människa”, person/-er av båda könen. Hebreiska har grammatiskt genus. Många har språk har grammatiskt genus men engelskan har inte det. I engelskan, använder vi bara ord som “han” och “hon” när vi talar om personer, och vi försöker hitta det biologiska könet hos dessa personer så att vi vet om vi ska referera till en särskild person som “han” eller “hon”. I språk som har grammatiskt genus, har alla substantiv, oavsett om de refererar till personer, ett genus. Hebreiskan har två genus och grekiskan har tre. Dessa språk använder pronomen som “han” och “hon” med substantiv, som exempelvis bord, träd, och sjö. Ett pronomen medföljer ett substantiv till vilket det refererar till. Detta är vad som menas med att “ett pronomen korrelerar med sin försats”. Vi behöver veta vilket grammatiskt genus som substantivet har för att veta vilket pronomen som ska användas. Det är oerhört viktigt att notera att grammatiska genus inte överensstämmer med biologiskt kön – det kan göra det, men bara genom slumpen. Således är det grekiska ordet för “gammal kvinna” ett neutrum. Men om vi översatte en grekisk mening om en gammal kvinna till engelska, så skulle vi inte referera till den gamla kvinnan som “det” utan som “hon”. Det grekiska ordet för “skyttevärn” är femininum, men på engelska vore det fånigt att referera till skyttevärnet som “hon”. Vi gör bara inte så i engelskan. Engelskan är olik hebreiskan och grekiskan. På hebreiska är ordet adam maskulinum. Det innebär att det måste ha ett maskulint pronomen precis som ordet hand (även en mans hand) på hebreiska är feminint och måste ha ett feminint pronomen. Återigen så har detta inget med det biologiska könet att göra.
I redogörelsen för adam i Första Moseboken (1 Mos 1:27) anges “Gud skapade människan till Guds avbild. I Guds avbild, skapade Gud oto.” Oto är singularis maskulinum ackusativt pronomen som korrelerar med adam, människan. Det måste vara maskulint genus för att överensstämma med pronomenets genus. Det ersätter helt enkelt ordet adam. På engelska säger vi “honom” eftersom traditionen påbjuder att det biologiska könet på adam var maskulint och för att det engelska språket inte refererar till en person som “det”. Versen fortsätter, “Till man och kvinna skapade gud otam.” Otam är pluralis ackusativt pronomen utan genus. Grammatiskt refererar det till adam, mänskligheten. Således betyder versen, “Gud skapade mänskligheten till Guds avbild. Gud skapade den till Guds avbild, Gud skapade dem som man och kvinna.” Alltså skapade inte Gud mannen först, Gud skapade människan först, mänskligheten. Gud skapade inte en man först för att identifiera mänskligheten med den mannens namn. Föregående vers, 26, uttalar, “Låt oss göra adam… och låt dem regera.” Adam behandlas här som ett kollektivt substantiv, som korrelerar med ett pluralt verb, alltså den mänskliga rasen. Återigen, händelsen nämner inget singulärt maskulinum.
Första Mosebok 1:27 beskriver skapelsen av adam. Om substantivet är kollektivt kan det antingen korrelera med ett pluralis eller singularis pronomen. Det betyder att vi inte vet om grammatiken innebär att substantivet betyder “människa”, det vill säga att den första människan var androgyn (som gamla traditioner antyder) eller om substantivet betyder “mänsklighet”. Därför vet vi inte om en singular androgyn “människa” skapades eller om “mänskligheten”, i form av man och kvinna, skapades. Längre fram redogörs för både män och kvinnor i termen adam. Adam är den generella termen för människor, både män och kvinnor. I slutet av första kapitlet är alla referenser till adam i pluralform. Andra Mosebok 2:5 anger att det inte fanns någon adam att odla marken, att människor ännu inte skapats. Versen påpekar att människor är de enda varelser på jorden som bearbetar jordmånen. Det finns ingen manlig referens i versen. Andra Mosebok 2:7 berättar att Gud skapade adam från stoft, andades in livets andedräkt i näsborrarna, och att adam var en levande varelse. Vi vet inte om det är ett kollektivt eller singulärt substantiv (och grammatiskt kunde det vara antingen eller), och inget kön anges. Andra Mosebok 2:8 säger att Gud satte adam i trädgården. Återigen måste det maskulina pronomenet anges för att överensstämma med det grammatiska genuset, till skillnad mot i engelskan där ett maskulint pronomen skulle indikera en manlig person. I verserna 16-17 talar Gud till adam. Vid detta tillfälle omfattas adam fortfarande av båda könen. I Andra Mosebok 2:18-19 säger Gud, “Det är inte bra för adam att vara ensam, jag kommer att utse en lämplig hjälpare för den.” Igen så korrelerar det maskulina personliga pronomenet i hebreiskan med det grammatiska genuset i hebreiskans substantiv adam. Det översätts vanligen med “han” i engelskan eftersom folk har antagit att adam var en man. Det finns inget i det grammatiska som indikerar att adam var man, och djuren framförs först som lämpligt sällskap. Det fanns ingen initial uppfattning om att den kvinnliga delen av rasen saknades. Det finns ingen uppfattning, grammatiskt eller på annat sätt, att adam är en man.
I Andra Mosebok 2:20, namngav adam djuren. Adam presenteras här i hebreiskan nu som en singulär person, men fortfarande finns inget som föreslår att adam inte var både man och kvinna. I vers 21, försänker Gud adam i en djup sömn och tar ut den kvinnliga andelen från den. (På hebreiska tsal’ot, på grekiska pleura, som syftar på faktorn, portionen, det är endast senare rabbinska traditioner som har “revben”.) I vers 22, formar Gud det som han tagit från adam till en isha (kvinna) och för henne till adam. I verserna 23 och 24, skiljs ordet isha (kvinna) från ish (man). Det är första gången som orden för kvinna och man uppenbaras i redogörelsen. Adam är nu en ish, och blir individen Adam. Men betydelsen av ordet adam har inte förändrats, han är människa. Ja, han är nu vid denna tidpunkt också en man, men ordet adam betyder “människa”. Den kvinnliga andelen togs ut ur människan, adam, och blev en isha. Någon kan ta bort en bit paj från en hel paj, men det resterande kallas fortfarande paj. Den behöver inte byta namn bara för att en bit har avlägsnats.
Följande vers refererar till de två nya individerna som ish och isha, man och kvinna. Däremot uppenbarar sig inte namnet Adam förrän i femte kapitlet. Detta har liknande språk som första kapitlet där adam skapas till Guds avbild, som man och kvinna. Detta följs av ett viktigt uttalande. Efter att man och kvinna presenteras, välsignar Gud dem, och ger dem namnet adam: “Gud skapade dem till man och kvinna och välsignade dem och kallade dem människor (adam) på dagen de skapades.” Således är det tydligt att ordet adam inte har någon manlig bibetydelse. När termen till slut appliceras på den manliga individen Adam, är det genom termen ish som används för att markera manlighet. Således är Adam nu en man, men ordet “Adam” betyder inte man utan betyder fortfarande “människa”. Det hebreiska ordet adam refererar inte särskilt till män: det betyder “människa”, “mänsklighet”, och syftade till slut på Evas man, men hans namn var “Människa”. Ja, han var en manlig människovarelse, men hans namn var inte “Man” på hebreiska, det var “Människa”.
* = en överföring från ett alfabet till ett annat
